Fantastic.
Det känns fucktiskt som att saker och ting börjar lösa sig.
Mina betyg är väl inte bäst, men de är ju verkligen inte sämst heller.
J och jag har pratat lite, så allt verkar vara okej där med,
och jag behöver inte kämpa riktigt lika mycket varje gång jag ler.
Det känns bra. Brabrabrabra.
Men så är ju K borta. Inte kul.
Men det känns ändå som att jag kommer klara mig.
Det är ju inte som att jag fick se henne dö, eller något.
Åh, ljuva ironi.
Eller något.
Hmm... Bara en grej kvar. Men jag vågar inte.
Nej. Jag vågar inte.
1, 2, 3 and 4. I came to the land of the dinosaurs. And I parked my time machine, behind the biggest tree that I could see. Oh, oh, oh, oh. Oh, oh, oh, ohoh.
onsdag 18 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar