Ibland är det bara så jobbigt.

Ibland är det så jobbigt. Att försöka hålla skenet uppe, trots att allt jag vill göra är att ligga i en hög på golvet och gråta.
Äsch.
1. Det är ändå ingen som orkar läsa det här,
2. Om någon läste, så bryr de sig inte, ändå.
Så varför bry sig om att blogga, egentligen?

Jag är så trött på människor som lyssnar på mig, och sedan säger "Jag förstår."
Och sen bara går tillbaka till att göra allt som de brukar.
Det kanske är därför jag inte orkar försöka prata med folk längre. Äsch.
Jag är bara ett litet emo som inte orkar med sitt liv.

Fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan.
Jag är så hemsk. Jag bryr mig BARA om mig själv.
Jag är så jävla trött på alla som sparkar på mig när jag redan ligger,
och drar nytta av att jag inte orkar kämpa mer.
Men mest av allt, hatar jag människor som gör det utan att tänka på det.