New Moon med H c:

Igår blev det New Moon med H.
Jag grät seriöst genom halva filmen. Jag är patetisk.
Men det kanske var för att jag kände igen mig så mycket...
Det där, av att vakna av att man skriker ner i kudden,
och att tiden går, medan man själv sitter kvar i en dimma.

Men jag har lämnat det bakom mig.
Eller... Jag försöker i alla fall. Men ni gör det inte allt för lätt för mig, era små självmmordsbenägna ungar.
Ich. Jag saknar E. Och K. Och T lite grann, men... Jag kände inte henne så mycket. Vi träffades knappt. Men, livet blev ändå lite hårdare utan moster min.

*Hej-jag-är-deprimerande*