Skuldkänslor.

Ich. Jag känner mig så tråkig.
Allt blir bara fel just nu. Det känns som att varje ord som kommer ur min mun kan användas emot mig.
Fan också.

Och så är jag som vanligt självisk, och tänker bara på mig själv, och aldrig på andra.
Ich. Skuldkänslor. Hemska uppfinning.
FAN. Jag mår så dåligt. Hela tiden. Och allt bara staplar sig på hög, och det är ingen som erbjuder sig att dela bördan.
självisksjälvisksjälvisksjälvisksjälvisksjälvisk

FAN.
Jag orkar snart inte mer! Jag orkar inte äta längre. Jag som hade varit så duktig så länge. Visst. Jag äter väl fortfarande middag ibland, men bara om jag verkligen måste. Annars petar jag väl bara i mig lite grann, för att inte mamma ska få ett av sina dampryck.
Är jag jättekonstig? Jag gillar att vara hungrig. Att ha den där lilla smärtan i magen. Inte outhärdlig, utan bara... närvarande. En k ä n s l a.
Jag har för många känslor, egentligen, så det är nog inte där skon klämmer.
Jag antar att jag uppskattar att ha en smärta som jag kan placera.

Det är smärtan som gör att du känner att du lever. Älskade Lasse. Vad skulle jag göra utan dig? <3